Under den senaste veckan har man kunnat se en ovanlig film på några biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är den turkiska actionfilmen ”Kurtlar Vadisi: Filistin” eller på svenska ”Vargarnas dal: Palestina”. Till formen liknar filmen vilken Hollywood-rulle som helst: snabba klipp, mycket pang-pang och i fokus en oövervinnerlig superhjälte. Det speciella med Polat Alemdar, som superhjälten kallas, är att han i denna film drar till Israel för att där leta upp och ta livet av den man som sägs vara ansvarig för överfallet på Ship to Gaza/Freedom Flotilla. Skurken är inte arab utan israel.
Konceptet ”Vargarnas dal” utprovades först i turkisk tv med en sådan succé att man 2006 gjorde en långfilm, i vilken hjälten reser till Irak och tar del i kriget där – och inte på den amerikanska sidan. Två år senare kom nästa film i vilken Polat Alemdar tar itu med det som i Turkiet kallas ”den djupa staten”, det vill säga den elit inom militär, rättsväsende och byråkrati som i praktiken styrt landet sedan Atatürks dagar. De tidigare filmerna har visats i Europa, men Palestina-äventyret har redan mött hinder från tyska myndigheter. Filmen har anklagats för att vara antisemitisk, vilket upphovsmännen avvisar. Det skandalösa med filmen ligger på ett annat plan: den kastar ett avslöjande ljus över den världsordning som automatiskt utnämner vissa nationaliteter till hjältar och andra till skurkar. Så sedd påminner filmen om den delvis rasistiska medierapporteringen från överfallet på Freedom Flotilla, som aldrig nöjde sig med att kalla de nio dödade människorna för bara ”människor” – utan varje gång preciserade: ”turkiska islamister”.
Enligt uppgift gick produktionen av ”Vargarnas dal: Palestina” så snabbt eftersom filmteamet redan fanns på plats när överfallet på Freedom Flotilla ägde rum på morgonen den 31 maj förra året. Händelsen fick författarna att skriva om manus. Filmen inleds med dokumentära interiörer från det sönderskjutna och vandaliserade passagerarfartyget Mavi Marmara.
Som ett uttryck för den folkliga vrede som behandlingen av palestinierna väcker i stora delar av världen är filmen talande. Det är ju inte bara i Turkiet denna opinion under lång tid varit tystad. De pågående frigörelsesträvandena i arabvärlden kommer att få konsekvenser också på detta område. Filmen är samtidigt oroväckande, eftersom denne turkiske Rambos förslag till konfliktlösning inte är mer framåtpekande än alla amerikanska Rambosar, som vi indoktrineras att uppfatta som hjältemodiga försvarare av vår kultur. Allt Polat Alemdar har att erbjuda sin frustrerade publik är några ögonblick våldsam verklighetsflykt.
