Uppslutningen bakom Ship to Gaza blir allt bredare. I 1 maj-tågen runt om i landet betonade i stort sett samtliga partier vårt krav på att den illegala blockaden av Gaza ska hävas. I flera fall skedde insamlingar till förmån för vårt initiativ. Våra talespersoner har också inbjudits att hålla appelltal. Här följer det tal som Ann Ighe höll i Göteborg:
Det är nästan ett år sedan Ship to Gaza Sverige var med i den första, stora internationella Frihetsflottan till Gaza.
Det är också nästan ett år sedan flottan kapades på internationellt vatten, och det är nästan ett år sedan 9 människor miste livet på Mavi Marmara, till följd av den våldsamma militära attack som flottan och dess passagerare utsattes för. Det är därför också nästan ett år sedan tusentals människor samlades i Göteborg, i mycket hastigt och spontant organiserade manifestationer av protest och solidaritet.
Jag är säker på att många av er som är här idag också var med på Gustav Adolfs torg då. Över landet var det en bred uppslutning bakom frihetsflottan och bakom kraven på respekt för Gazabefolkningens mänskliga rättigheter. Det är 4 år sedan den regelrätta blockaden av Gaza infördes, efter många år av ockupation och flyktingströmmar. Gaza hålls belägrat, och en befolkning på 1,5 miljoner, varav hälften är barn, är avskilda från den övriga palestinska befolkningen på Västbanken, och från rimliga möjligheter till resor och utbyte med resten av omvärlden.
Ship to Gaza och Frihetsflottan tänker återigen försöka nå Gazas stränder i Medelhavet. Vi trotsar blockaden. Den resa jag talar om är på en och samma gång en symbolhandling och praktisk solidaritet. Vi agerar mot en politisk skapad humanitär kris, som kräver politiska lösningar. För alla de som samlas på första maj är uttrycket ”symbolhandling” inte något märkligt – inte ens något nedsättande. Vi måste alltid handla, göra saker tillsammans, i strävan efter mål vi sätter upp.
Vi behöver stöd på många sätt. Vi måste upprätthålla pressen: Den israeliska regeringen skramlar med vapnen – detta är ingen metafor, kan tilläggas - på alla möjliga vis. Man pressar regeringar och man pressar FN för att försöka stoppa oss. Vi tackar för det stöd som har kommit hittills. Men vi behöver mer: försök gärna få era fackklubbar och förbund att ställa sig bakom oss! Vi är ett brett initiativ: men vi vill bli ännu fler! Vi backar inte för de israeliska hoten om att göra allt för att stoppa vår fredliga protest mot deras illegala blockad och pågående kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi nöjer oss inte heller med erbjudanden om att släppa in förnödenheter via de av Israel kontrollerade övergångarna.
Vi kräver att blockaden ska hävas!
Det är många vägar som måste vandras för att nå fred i Mellanöstern. Vi tar sjövägen. Vi kräver befolkningens rätt till frihet att röra sig, både på den mark där de nu är instängda och över dess gränser. Vi kräver Gazabefolkningens rätt att ta skydd, att odla, att fiska i sina vatten och att exportera. Vi kräver deras rätt att återuppbygga sitt sargade samhälle. Vi kräver deras rätt att lyfta sig ur skyhög arbetslöshet och biståndsberoende. Egypten har hela tiden hjälpt Israel att upprätthålla blockaden. Nya vindar blåser, och man har från Egyptens sida annonserat att man nu öppnar övergången i Rafah för människor. Frihetsrörelserna rör sig över arabvärlden i en häpnadsväckande takt. De drabbas av bakslag och kostar människor livet. Alla resultaten av denna våg är ännu inte kända - men friheten måste också nå Gaza. Vi i Ship to Gaza får höra att vi sysslar med provokation. Vi får höra att vi hotar stabiliteten i området. Ja, vi vill provocera världssamfundet att agera för att bryta den illegala blockaden. Ja, vi vill bryta den stabilitet som håller Gazaborna i förnedring, isolering och fattigdom.
Är krig fred? Är belägring säkerhet? Är solidaritet terrorism?
Vi är enormt tacksamma för allt stöd. Ny båt och ny cement står på inköpslistan, samt förhoppningsvis även annat material införskaffas till den kommande resan. Det samarbete med vattenverket i Gaza som inleddes vid förra resan kvarstår. Vi sätter segel igen i slutet av juni. Båten är lastad, med cement och solidaritet. Det är tunga symbolhandlingar.
