Det börjar bli dags att syna en del av de ständigt återkommande argumenten som hörs från motståndarna till att blockaden av Gaza hävs, exempelvis från Claes Arvidsson i Svenska Dagbladet den 26/6.
Vad är det för syn på mänskliga rättigheter som framträder? Det helt lösryckta citatet från en Röda Korsrepresentant, om att det inte råder någon humanitär kris i Gaza, använder Arvidsson som ett argument för att säga att det är fritt fram för kollektiv bestraffning, och att denna inte orsakar någon nöd värd att tala om. Men varifrån kommer då all biståndsverksamhet i Gaza? Röda korsets/Röda halvmånens engagemang, FN:s, Oxfams, ja otaliga biståndsorganisationer som i praktiken försörjer eller bidrar till försörjningen för närmare 80% av befolkningen?
Jag kan inte ens säga att Arvidsson argumenterat försåtligt, det ligger i öppen dag: Just de här människorna ska inte ha tillgång till handel, rörelsefrihet och utbyte – de ska passivt vänta på en ”införsel” av ”förnödenheter”. Just de här människorna ska nöja sig med ”tunnelimporten”. "Införseln" är idag ca 35% av nivån före blockadens införande - den höjdes från 20% till 35% efter första Frihetsflottan.
Vad Israel kommer att göra i förhållande till båtar och passagerare på havet vet vi inte. Men vi vet vad man gör just nu. Man kränker de mänskliga rättigheterna i Gaza, man hotar den internationella pressfriheten, man hotar om våld mot civila. Vi uppmanas att känna vindarna från demokratirörelserna i området. Det gör vi. Fläktar det något på SvD:s ledarredaktion?
Ann Ighe
