Torsdag den 30 juni 2011 träffade jag ingenjören Maher Najar på Vattenverket/CMWU på Gazaremsan (CMWU - Coastal Municipalities Water Utilities). Vi möttes på hans kontor. Ship to Gaza i Sverige har kontakt med Maher Najar och 2010 rekommenderade han Ship to Gaza att ta med avsaltningsanläggningar ombord på Frihetsflottan. Israel beslagtog dessa anläggningar och sent under 2010 fördes de till Gaza. Både Israel och alla andra inser att vattensituationen på Gaza är prekär.
Maher Najar citerar CMWU’s årsrapport från 2010 som beskriver hur saltvatten från havet tränger in i sötvattenreservoaren under Gaza. Detta resulterar i att halten klorid stiger. På den bifogade kartan syns kloridkoncentrationen. De klart gröna områdena med dricksvatten krympte med knappt 8 kvadratkilometer förra året. Under tusentals år har sötvatten strömmat under jord till Gaza från bergen i Västbanken. Men Israel har borrat hundratals brunnar runt Gaza, och tömmer marken på dess dyra droppar innan dricksvattnet når Gaza. Resultatet är att havsvatten tränger in i marken under Gaza. Gazaremsans eget grundvatten beräknas vara helt salt 2016. Därefter är allt deras egna vatten omöjligt att dricka. Det är förvisso kris.
Samma torsdag reste jag med Vattenverkets medieofficer till Khan Younis där jag såg två olika avsaltningsanläggningar. En var av samma typ som Ship to Gaza skickade förra året. Den kan varje dag omvandla havsvatten till 50 kubikmeter dricksvatten. Men utanför Gaza blir havet alltmer förorenat. Varje månad släpper Gaza ut ca 80 000 kubikmeter avloppsvatten i havet – i stort sett utan att vara renat. De anställda på Vattenverket badar inte utanför Gaza. De vet hur förorenat det är. Vattenverket har meddelat myndigheterna, men dessa kan inte eller vill inte förbjuda befolkningen att bada.
Maher Najar visade mig hans omfattande digitala dokument över deras väntelista över reservdelar till reningsverket: nödvändiga kemikalier till vattenrening, skruvar, packningar, rördelar, byggnadsmateriel etc. Cement är en bristvara och helt nödvändigt. Det excelark jag såg hade ca åtta blad och varje ruta var markerad för att indikera vilka produkter som fanns, saknades, var restnoterade, var utlovade i nästa leverans från Israel etc.
Snart är allt tillgängligt dricksvatten i marken slut. Då är man helt beroende av avsaltningsanläggningar, och av leverens av miljoner reservdelar och kemikalier från Israel eller Egypten – för att man skall kunna rena sitt avlopp och för att man skall kunna avsalta havsvatten. Situationen är djupt oroande.
Många säger att gränsen mellan Gaza och Egypten har öppnats. Men jag passerade gränsen till Gaza i måndags, och från Gaza till Egypten i lördags. Det tar en hel dag, och man är inte säker på att få passera - och jag är ändå en vit utlänning. Gränserna runt Gaza är inte öppna. Vattnet inne på Gazaremsan är på väg att ta slut. Krisen på Gaza är ett faktum. Israels och Greklands attack mot Frihetsflottiljen visar på deras desperation, och visar samtidigt att vanliga människors solidaritet kan förändra allt.
Ulf Carmesund
Internationell sekreterare i fd Broderskapsrörelsen,
Nu: Socialdemokrater för tro & solidaritet
Passagerare ombord Sfendoni i Frihetsflottan 2010
