Varför delta som passagerare?
Jag seglar med frihetsflottan Ship to Gaza av solidaritet med Gazas inburade civilbefolkning, som av Israel och ett handlingsförlamat världssamfund förnekas rätten att leva i frihet och resa och handla som de vill. Men också av solidaritet med de krafter inom Israel som motsätter sig ockupationen och blockaden av Gaza. Förra årets modiga frihetsflotta slog in en ordenlig kil i den propaganda som Israels ledare vill att folk ska leva i, i Israel men också i världen. Att Israel bemötte frihetsflottan i maj 2010 med ett övervåld som saknar alla proportioner och lät mörda nio av passagerarna gör det viktigt att segla igen, att visa att övervåld inte kan skrämma de icke-våldskrafter som nu verkar överallt i världen och särskilt bland Israels grannländer, där folk efter folk gör uppror mot den ”stabilitet” som upprätthållits av diktatur, tyranni, tortyr och våld. Den värld som hejar på de upproriska i Nordafrika och på arabiska halvön vill också Gazabornas frihet; och frihetsflottan är ett sätt att omsätta ord i handling utan våld. Och visa Gazaborna att de alls inte är övergivna och glömda av världens medfolk; att vi kräver att den illegala blockaden mot Gaza bryts och att de ges rätten till anständiga och fria liv. Ockupationen av Gaza och Västbanken innebär ständiga brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna och denna fredliga biståndsflotta apostroferar det ansvar som världssamfundet inte tar; palestiniernas rätt till land och frihet och självbestämmande.
Rent personligen tycker jag att det är allt svårare att leva ”tryggt” välfärdsliv medan kaskaderna av bilder och filmer och personliga meddelanden och nätet berättar om andra människors lidanden och ofrihet. Palestinierna tänker jag på varje dag och då funderar jag också på Israel, landet som jag ser som fiende till sig själv. Hur kan man tro att man med ockupation, brott mot folkrätten, stängsel och murar, illegal blockad, ständiga förödmjukelser av palestinierna, total beväpning, ställvisa krig och genom att placera ut ofta fundamentalistiska bosättare på ockuperad palestinsk mark kan skapa basen för fred? Man odlar inte bara upp öknen, man odlar dagligen upp en fientlighet, som de flesta i omvärlden förstår; palestiniernas vrede. Alla länder blir förr eller senare offer eller förövare; men den israeliska propagandan vill påstå att de bara är offer och inte förövare, fast omvärlden varje dag ser bevisen på motsatsen. Jag är knappast radikalare än Barack Obama påstod sig vara: Gå tillbaka till 1967 års gränser, tvåstatslösning och ett slut på ockupationen. Dessutom tycker jag att palestinierna ska få sin del av Jerusalem, den vackraste stad jag sett, som också är deras. Israel säger att de måste ha massor av land för att kunna försvara sig (läs delar av Västbanken). Ett bättre sätt är folkrätt, mänskliga rättigheter, generositet, medmänsklighet, ett erkännande av alla människors lika värde, en insikt om att det faktiskt är palestinierna som berövats sina landområden, tacksamhet, medgörlighet.
En gång läste jag att när israelerna tvangs lämna sitt land på 100-talet beslöt många av dem, ledda av en rabbin att förvandla Jerusalem till en idé. Men inte en idé om att återerövra Jerusalem, utan en idé om hur man ska leva och vara rättrådig. Jerusalem som idé skulle ge tillbaka palestiniernas deras stad, själva marken är oviktig, rättrådigheten är vad som räknas.
En vår färdades jag med en vit namibier i jeep genom Röda Öknen. Han hade varit rasist, men sedan hade livet kastat sig över honom, verkligheten hade drabbat honom. Han sa att det som deformerar människor allra mest, en människa sådan som den han en gång varit är ”rätten” att förtrycka andra och härskarmaktens alla uppfunna argument för att få lov att göra det.
Propagandan i Israel ”om du inte är med oss är du emot oss” är osann. Jag tycker tvärtom. Och det som betyder något idag är det ofattbara lidande som Israel tycker sig ha rätt att åsamka palestinierna. Det är fantastiskt att rörelsen ”Ship to Gaza” ger en sådan som mig möjlighet att uttrycka denna vår åsikt i handling och att människor från hela vår värld bidrar på olika sätt. Världens härskare och ledare verkar numera otroligt gammaldags och passé, en annan värld håller på att formas – underifrån – och denna gång utan våld. En annan värld kanske är möjlig och i sikte. Till denna rörelse hör frihetsflottan. Den är hopp och glädje och samhörighet, vad än olika medier och politiker försöker påstå. Det är ett slags nåd att få segla med.
Maria-Pia Boëthius
Om Maria-Pia Boethius
Författare, journalist och feministisk debattör.
