Vem är Salamaah Mahmood?
Lärare i svenska, samhällsorienterade ämnen och engelska. Sitter i Ship to Gazas styrgrupp.
Här plockar vi en kommentar från Ulf Carmesund, passagerare förra gången: "Salamaah föreläser runt om i Sverige om Ship to Gaza på skolor, politiska partier, föreningar, festivaler mm. Hon är en drivande och klok organisatör. Hon är en person som håller ihop arbetet och motiverar många att delta."
Varför delta som passagerare?
Jag har fått de återkommande frågorna. Varför gör du det här? Varför gör ni det här? Varför åker ni igen?
Mina svar har alltid varit desamma.
Det handlar om människovärde. Det handlar om praktisk solidaritet mellan människor. Det handlar om människor som har rätt att leva precis som du och jag. Det handlar om människor som har lika mycket rätt att röra sig fritt precis som du och jag. Människor som har lika mycket rätt att åka in och ut från där de bor, precis som du och jag. Därför att barnen, ungdomarna i Gaza har rätt till utbildning och rätten till att ha undervisnings- samt skolmaterial, precis som barn och ungdomar i Sverige.
Därför att dessa 1,5 miljoner människor sitter i världens största fängelse, på en yta som är lika stor/liten som ¼ av Öland och jag kan inte bara sitta och titta på när detta händer.
Om jag kan få röra mig fritt utan rädsla, resa, laga middag, dricka rent dricksvatten, spela fotboll utan rädsla, leva utan rädsla så varför skulle människorna i Gaza inte få göra det?
Jag åker med Ship to Gaza för att vara med och bidra till att bryta isoleringen av ett folk som enligt mig sitter i världens största fängelse.
Jag är stolt över att vår organisation, ett fredligt, humanitärt projekt har fått en sådan enorm uppmärksamhet, inte bara i Sverige utan i hela världen
Vi kommer att segla igen och det snart. Vi är många fartyg som kommer att segla. Vi är fler länder som tänker bryta den inhumana blockaden på ett fredligt sätt.
På frågan om jag tror att vi kan bryta blockaden. Mitt svar innehåller två bokstäver...JA...
Lyckas vi inte denna gång, ja då fortsätter vi. Vi fortsätter så länge blockaden pågår och därefter ända tills vi kan segla till ett fritt Gaza.
Kanske är det så att det jag gör är en droppe i havet men en droppe är bättre än inga droppar alls. Tillsammans bildar vi många vattendroppar i havet, tillsammans bildar vi floder och tillsammans bryter vi blockaden. Tillsammans seglar vi mot ett fritt Gaza.
För en tid sedan såg jag den prisbelönta dokumentären Tears of Gaza som gjordes av Viveka Lökkeberg. Den handlade om kriget mot Gaza och livet efter kriget.
Det var en film som berörde mig mer än någon annan film/dokumentär jag sett. Det var en film som fick gav mig mer bekräftelse än den jag tidigare haft, att det vi gör i Ship to Gaza är nödvändigt och livsviktigt.
I filmen fick man träffa Yahye. En pojke från Gaza på 11 år som förlorat sin far i kriget mot Gaza. Han brukade leka på stranden med sin far. Det kan han inte längre. Han gråter, han saknar sin far. Han tittar ut mot havet och gråter. Han saknar sin far. Han saknar sin fars skratt. Han saknar när hans far följer honom till skolan. Han saknar när hans far brukade kasta upp honom i luften och fånga honom. Vem ska nu kasta upp honom i luften? När han måste ta hand om sin mamma som gråter om nätterna och ta hand om sina 4 yngre syskon.
Yahye tittar ut mot havet med sina stora sorgsna gröna ögon och gråter.
Då tänker jag högt och jag svarar honom:
-Jag lovar dig Yahye, Vi kommer och det snart!
