Tack Mariestad!

Ett hav av stöd och solidaritet när vi anlände i Mariestad. Palestinavänner väntade på oss vid hamnen och med palestinaflaggor välkomande oss. Det hölls tal, spelades musik och sång och avlutades med dans lyste hamnen. Tack Mariestad! 

Tal av Khaldoun Tafesh 

Skaraborg för Palestina 🇵🇸✊🏼🇵🇸

Varmt välkomna till våra gäster från Ship to Gaza.

Vi har samlats här i Mariestad därför att det finns stunder då tystnad inte är ett alternativ.

Vi har samlats därför att människor lider.

Vi har samlats därför att vi vägrar att vänja oss vid det lidande som dagligen drabbar civilbefolkningen i Gaza.

Låt mig berätta om en flicka.

Hon hette Habiba.

Hon var elva år gammal.

En brittisk kirurg, Nick Maynard, som arbetade på ett sjukhus i Gaza, berättade hennes historia.

Habiba hade skadats svårt i en explosion. Den nedre delen av hennes matstrupe var förstörd.

Dr Maynard är specialist på just denna typ av kirurgi vid Oxford. Han opererade henne under en hel natt. Operationen lyckades.

Han räddade hennes matstrupe.

Men han kunde inte rädda hennes liv.

Inte därför att operationen misslyckades.

Inte därför att läkarna gav upp.

Utan därför att det inte fanns någon näring att ge henne.

Fyra veckor senare dog Habiba.

Operationen hade lyckats.

Men ett barn som överlevde sina skador dog av hunger på ett sjukhus.

Stanna upp och tänk på det.

I vår värld idag kunde läkare utföra avancerad kirurgi.

Men de kunde inte ge ett barn mat.

Detta är inte bara en tragedi.

Det är ett moraliskt misslyckande för hela det internationella samfundet.

Och Habiba är inte ensam.

Bakom varje siffra finns ett namn.

Bakom varje statistik finns en människa.

En mamma.

En pappa.

Ett barn.

En familj.

Ett liv som betydde allt för någon.

Under lång tid har världen sett bilder från Gaza.

Sönderbombade bostadsområden.

Förstörda sjukhus.

Barn som gräver i ruinerna efter sina anhöriga.

Människor som väntar på vatten.

Människor som väntar på mat.

Människor som väntar på hjälp som aldrig kommer fram i tillräcklig omfattning.

Ingen människa ska behöva leva så.

Ingen människa ska behöva välja mellan hunger och flykt.

Ingen förälder ska behöva se sitt barn dö av brist på mat eller medicin.

Detta handlar inte om politik i första hand.

Det handlar om mänsklighet.

Om människovärde.

Om den enkla principen att varje människa har rätt att leva.

Därför vill vi idag också rikta vår djupa respekt till Ship to Gaza.

Ship to Gaza representerar något som världen behöver mer av.

Mod.

Civilkurage.

Solidaritet i handling.

När andra väljer att titta bort väljer de att agera.

När andra förblir tysta fortsätter de att påminna världen om människorna bakom rubrikerna.

De påminner oss om att solidaritet inte är ett ord.

Solidaritet är ett ansvar.

Och för det förtjänar de vår respekt och vårt stöd.

Men lidandet begränsas inte till Gaza.

Även på Västbanken lever många palestinska familjer under svåra förhållanden.

Människor förlorar sina hem.

Mark konfiskeras.

Olivlundar förstörs.

Familjer som levt på samma plats i generationer tvingas leva med osäkerhet och rädsla.

Oavsett politisk uppfattning borde alla kunna enas om en enkel princip:

Varje människa har rätt till trygghet.

Varje familj har rätt till sitt hem.

Varje barn har rätt till en framtid.

Samtidigt ser vi något som borde oroa alla som tror på internationell rätt.

De regler som skapades efter andra världskrigets katastrofer för att skydda mänskligheten verkar alltför ofta tillämpas olika beroende på vem offren är.

Vi ser hur internationella institutioner, jurister, människorättsorganisationer och FN-företrädare utsätts för starka politiska påtryckningar när de försöker granska övergrepp och kräva ansvar.

Vi ser hur röster som talar om palestiniernas mänskliga rättigheter attackeras, ifrågasätts och ibland försöks tystas.

Detta är farligt.

För om internationell rätt inte gäller alla människor, då förlorar den sin legitimitet.

Om mänskliga rättigheter inte gäller alla människor, då är de inte längre universella.

Då återstår bara makt.

Och världen behöver mer rättvisa, inte mer maktpolitik

Kära vänner

Historien ställer ibland mycket enkla frågor.

Inte vem som hade mest makt.

Inte vem som hade de starkaste vapnen.

Utan vem som vågade försvara människovärdet när det behövdes som mest.

En dag kommer framtida generationer att fråga vad världen gjorde medan människor svalt i Gaza.

Vad världen gjorde medan barn dog.

Vad världen gjorde när hela familjer utplånades.

Och jag hoppas att vi ska kunna svara:

Vi var inte tysta.

Vi såg.

Vi brydde oss.

Vi höjde våra röster.

Vi stod upp för mänsklighet, rättvisa och människovärde.

Till människorna i Gaza vill vi säga:

Ni är inte ensamma.

Och till alla här idag vill jag säga:

Fortsätt tala.

Fortsätt visa solidaritet.

Fortsätt försvara människovärdet.

För tystnad har aldrig skyddat offren.

Men människors mod och solidaritet har förändrat världen många gånger tidigare.

Och det kan göra det igen.

Khaldoun Tafesh