Tack Visby!

Vår ankomst till Visby blev som planerat, och i hamnen väntade på oss ett stort hav av människor. Gotland för Palestina hade byggt upp en scen där ett fantastiskt program med sång, dikt, tal och bokbord höll till under flera timmar. Tack Visby - Gotland!

Tal vid Handala II ankomst i Visby:

Döden är den logiska slutsatsen i en apartheidstat

Ett lagförslag har klubbats. Det sänker tröskeln för dödsstraff.

Fängelsemyndigheten i det land där förslaget klubbades var så pass säker på att det kulle gå igenom att den redan innan hade börjat förbereda utpekade anläggningar för avrättning.

Landets ministern för nationell säkerhet var också säker. Den lilla hängsnaran i guld glänste på han kavajslag. Mousserande drycker flödade. Det var ju ministerns ultranationalistiska parti som hade tagit fram förslaget. Ett parti som har ordet ”makt” i namnet.

Landets premiärminister tillhör inte samma parti. Men han röstade också för lagen. Det var ingen överraskning. Han är premiärminister för en stat som har begått ett folkmord. En stat som har allierat sig med Europas och USA:s ultranationalistiska, högerextrema krafter. Med partier grundande på nazistiskt tankegods och med starka kopplingar till våldsamma högerextrema nätverk.

Här tar vi en paus och klarlägger några saker. Sådant som egentligen borde vara självklart. Men som uppenbarligen inte är det.

Som att en apartheidstat inte är – och aldrig kan bli – en demokrati.

Som att en stat som bygger på ett folks överhöghet inte är – och aldrig kan bli – en demokrati.

Som att en ockupationsstat inte är – och aldrig kan bli – en demokrati.

Som att en stat som systematiskt använder tortyr inte är – och aldrig kan bli – en demokrati.

Som att en stat som begår folkmord inte är – och aldrig kan bli – en demokrati.

Inte utan att apartheid, ockupation, överhöghet, tortyr och folkmord upphör. Och de ansvariga ställs inför rätta.

Ändå fortsätter medier och makthavare att kalla landet – som nu har låtit lagen om utökat dödsstraff träda i kraft– för en demokrati.

Som om ordet bara är ett tomt skal att trä över vilken brutalitet som helst. Som om ett land kan vara en demokrati när dess regim aktivt förtrycker, förföljer, fördriver och dödar dem som inte anses vara av rätt blod, rätt religiös tillhörighet, rätt utseende, rätt allt.

Men där omvärlden vacklar på orden är den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem rak och tydlig: Israel är inte en demokrati.

Det är en apartheidregim som dessutom upprätthåller en militär ockupation och systematiskt bryter mot internationell rätt.

Den israeliska regimen använder sig i hög grad av så kallat ”administrativt frihetsberövande”. Det är ett frihetsberövande utan rättegång eller åtal. Ett frihetsberövande som endast bygger på påståenden om att en person eventuellt planerar att begå framtida brott. Inga bevis behöver föras fram och det finns ingen tidsgräns för frihetsberövandet.

Just nu sitter, enligt officiella siffror, cirka 10.000 palestinier fängslade under omänskliga förhållanden. Ungefär hälften av dem är ”administrativt frihetsberövade”.

Utsikterna för den som trots allt får en rättegång är mörka. Domstolarna i det ockuperade Västbanken är militärdomstolar. Domare och åklagare är soldater i uniform. Varken opartiska eller neutrala. De fäller som regel alltid.

Det är dessa domstolar som ska utfärda dödsstraffen.

De brukar tvinga fram ”bekännelser” genom tortyr.

En palestinier som ”bekänner” att hen har dödat en israel ”för att upphäva den israeliska statens existens” kommer nu konsekvent att dömas till döden.

Både israeliska och palestinska människorättsgrupper har om och om igen kritiserat att civila palestinier döms i militärdomstolarna och lyder under militärlagar, medan de israeliska bosättarna i samma områden ställs inför civila domstolar. Om de överhuvudtaget åtalas.

Dödsstraffslagen är förstås formulerad för att tillämpas endast på palestinier. När dödsdomen har meddelats kommer det inte att finnas någon möjlighet till nåd eller straffreducering.

Utvidgningen av dödsstraffet kommer inte som en blixt från ovan. Israel dödar redan palestinier i omfattande skala.

Sedan oktober 2023 har regimen dödat minst 72 000 palestinier på Gazaremsan och minst 1050 palestinier på Västbanken, enligt B’Tselem. Under samma tid har mer än 80 palestinier dött i israeliska fängelser.

Fängelser som människorättsorganisationen beskriver som tortyrläger där fångar utsätts för kontinuerligt misshandel och våld.

Dödsstraffslagen kommer att skynda på det systematiska dödandet av palestinier.

Ministern för nationell säkerhet, Itamar Ben-Gvir, hymlar inte med att utplåning av den palestinska befolkningen i området är det slutgiltiga målet.

Europeiska länder har en tendens att bli bekymrade när mänskliga rättigheter bryts. Nu är de lite bekymrade över att den nya israeliska lagen faktiskt har en ”diskriminerande karaktär” och ”riskerar att urholka Israels demokratiska principer”.

Men Israel är som sagt inte en demokrati.

En demokrati har inte dödsstraff och samarbetar inte med världens ultrakristna extremhöger för att förverkliga ett nationalistiskt folkfördrivnings- och utplåningsprojekt.

Emma Hele Lundström